Organisationens generaldirektör säger att läkemedlen kan minska hälsoriskerna för miljontals människor

Världshälsoorganisationen, WHO, presenterade på måndagen sin första riktlinje för användningen av GLP-1-baserade behandlingar vid fetma. Rekommendationen är villkorad och innebär att läkemedlen kan ingå som en del av en långsiktig behandling av sjukdomen, som i dag påverkar mer än en miljard människor globalt.

Riktlinjen kommer i en tid då efterfrågan på GLP-1-agonister har ökat kraftigt runt om i världen. Många länder försöker samtidigt hitta sätt att integrera dessa eftertraktade behandlingar i sina offentliga vårdsystem.

Den första rekommendationen innebär att vuxna, med undantag för gravida, kan använda GLP-1-läkemedel som en del av långtidsbehandling mot fetma. Den andra betonar att läkemedlen bör kombineras med insatser som näringsrik kost och regelbunden fysisk aktivitet.

WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus framhöll att den nya vägledningen tydligt visar att fetma är en kronisk sjukdom som behöver omfattande och livslång vård. Han betonade samtidigt att läkemedel inte ensamt kan lösa den globala fetmaepidemin, men att GLP-1-behandlingar kan hjälpa miljontals människor att hantera sjukdomen och minska dess konsekvenser.

Organisationen varnade också för att de ekonomiska kostnaderna för fetma fortsätter att stiga snabbt. Den globala kostnaden väntas uppgå till tre biljoner amerikanska dollar per år senast 2030.

Dr. Marie Spreckley vid University of Cambridge menade att WHO:s rekommendationer är rimliga att klassa som villkorade, med tanke på osäkerheter kring långtidsbehandling i högre doser, kostnader och vårdsystemens kapacitet.

Riktlinjen bygger vidare på WHO:s beslut i september att lägga till semaglutid och tirzepatid, de aktiva substanserna i Novo Nordisks Ozempic och Eli Lillys Mounjaro, på listan över väsentliga läkemedel för behandling av typ 2-diabetes hos riskgrupper.

Den nya rekommendationen gäller vuxna med ett BMI på 30 eller högre och omfattar tre läkemedel inom klassen, semaglutid, tirzepatid och ett äldre preparat, liraglutid.

WHO betonade samtidigt att tillgången är en stor utmaning. Även om produktionen ökar kraftigt väntas färre än tio procent av dem som skulle ha nytta av GLP-1-behandling kunna få tillgång till läkemedlen fram till 2030.

Tedros uttryckte oro över att bristande tillgång kan öka klyftorna mellan rika och fattiga länder, men också inom länder. Han underströk behovet av att öka produktionen, sänka priser och skapa upphandlingslösningar som har fungerat väl inom exempelvis stora hiv-program.

WHO uppger att man under 2026 kommer att arbeta tillsammans med regeringar och andra aktörer för att säkerställa att personer med störst hälsorisk prioriteras när det gäller tillgång till GLP-1-behandlingar.